Varför jag inte uppdaterade denna bloggen för han tog tillbaka mig på alla hjärtans dag. Men nu står jag här ensam och övergiven, igen. 10 dagar innan vi skulle haft 1 år. Den dagen vi har pratat mycket om och längtat till. Men nu finns det inget att prata om eller längta till. På dagarna ligger jag bara i sängen och tänker på det vi hade och vill bara spola tillbaka tiden och göra allting rätt igen. Jag vet att jag har gjort fel men för dig så finns det inget som heter förlåtelse även fast jag har förlåtit dig flera gånger. Jag gjorde de bara för att jag älskar honom och jag kommer alltid göra de. 

På dagarna försöker jag gå till skolan och spela glad och lycklig, men inombords är jag helt svart. Jag vill inte göra någonting, jag vill inte gå ut med mina vänner, jag vill inte träna, jag vill inte träffa mina vänner, jag vill inte gå på balen, jag vill inte ta studenten, jag vill inte åka utomlands med mina vänner. Jag vill ingenting förutom att ligga i hans famn och försöka lösa detta. Men denna gången går det inte att lösa de och det är de som är de värsta. Denna gången är det verkligen på riktigt, vi kommer inte gå tillbaka till varandra om 1 månad. Det värsta är att inom en tid kommer jag se honom med någon annan och vara lycklig. Det är klart jag vill att han ska vara lycklig men jag ville att han skulle vara lycklig med mig. Den känslan att han ändrar sin relationsstauts på facebook, lägga upp bilder på sin nya kärlek & berätta om deras kärlek, se dom ute på stan och göra dom sakerna vi gjorde. Den känslan svider inom mig & jag vet att jag inte kommer att klara av den känslan. Just nu så vill jag bara flytta och börja om på nytt. Men det spelar egentligen om jag tar bort allt om honom, han kommer alltid finnas kvar i mitt huvud och hjärta och där kommer han aldrig att försvinna känns det som. Jag vill inte att han ska försvinna men träffar han någon ny så måste jag låta honom att försvinna, hur än hårt det är. Men har han gått vidare så måste jag också göra de..